En andaktsfull människa

Det förvånar mig hur djupt de flesta människor är försjunkna i fenomenens värld och hur starkt de identifierar sig med det vardagliga livets kännetecken och hur lite andlig kännedom och styrka de har... [Memoirs, Frithjof Schuon]

Enligt Vedanta skall den andaktsfulla människan bli fullkomligt sig ‘Själv’ och de semitiska religionernas perspektiv är att människan skall bli fullkomligt ’Annorlunda’ än sig själv — eller jaget. Från den rena sanningens synvinkel syftar dessa två beskrivningar på exakt samma sak.

Kunskapen som människan besitter är på samma gång djurisk, mänsklig och gudomlig. Den är djurisk till den grad att människan har kunskap genom sina sinnen; den är mänsklig på så sätt att människan har kunskap genom sitt förnuft; och den är gudomlig medelst intellektets kontemplativa aktivitet.

Människan kan inte vara gudomlig utan att först vara mänsklig. Intellektet, i ordets omedelbara och högre betydelse (förnuftet och sinnena härstammar också medelbart från intellektet), kan inte heller förverkligas i den mänskliga tillvaron utan förnuft.

Frithjof Schuon