En gnostiker

Många människor inbillar sig att gnostikern är upplyst utan uppenbarelse snarare än genom uppenbarelse. Man tror att gnostikern uppfattar sig som övermänsklig och att allt är tillåtet för denne. Man anklagar gnostikern för att vara politiskt monstruös och religiöst vidskeplig och tro på det ockulta. Man hävdar att gnostikern har ett uppdrag att följa utifrån en avvikande filosofi.

Den mest gängse uppfattningen om gnosis är att man likställer denna med ”intellektuellt högfärd” vilket per definition är en motsägelse. Den rena intelligensen sammanfaller nämligen med det objektiva som definitionsmässigt utesluter all subjektivism, särskilt högfärd vilket är intelligensens lägsta och mest avlägsna form.

För gnostikern — alltid här liktydigt med sin etymologi och inte med termens sekteristiska innebörd — liksom för den hinduiske jnânin finns ingen egoism, ty gnostikern är ju inte sig ”själv”. ”Jaget” är istället den ”andre”, genom objektifiering blir hon världens verkliga medelpunkt.

Vi har skrivit i en av våra böcker att objektivitet är att dö en smula, såvida man inte är pneumatiker, ty i så fall är man död till sin natur. I utplåningen och försvinnandet finner man livet.

Frithjof Schuon