En ädelsinnad människa

Den ädelsinnade människan är hon som härskar över sig själv.
Den ädelsinnade människan är hon som äger sig själv och älskar att äga sig själv.

Den lågtstående människan är hon som inte äger sig själv och krymper av rädsla inför tanken att äga sig själv.
Den ädelsinnade människan befinner sig alltid i medelpunkten.

Hon förlorar aldrig symbolen ur sikte, tingens andliga egenskaper eller Guds tecken. Hennes tacksamhet både stiger och skiner.

Den ädelsinnade människan avvärjer på ett naturligt sätt onda ting, även om det ibland inte är till hennes egen fördel. Hon är alltid givmild och äger en stor själ.

[Esoterism as Principle and as Way, Frithjof Schuon].