Sophia Perennis och New Age

Spiritus ubi vult spirat.

De sanningar som finns uttryckta [hos sophia perennis] är inte en särskild individs eller skolas egendom, ty i så fall vore de inte sanningar. Sanningarna kan inte uppfinnas utan vi lär känna dem inom ramen för var och en av de traditionella integrala kulturkretsarna [religionerna]. Man kan emellertid fråga sig av vilket skäl, mänskligt eller existentiellt, som de ”esoteriska” sanningarna skall avslöjas nuförtiden. Vår tid kännetecknas ju just av att man är så lite angelägen om att begrunda saker och ting. Det finns förvisso någonting abnormt i dagens tillstånd, men det rör inte sanningarnas klarläggande utan det ligger snarare i vår tids allmänna tillstånd. Ty vår tid utgör den sista stora cykliska perioden i mänsklighetens historia – slutet av maha-yuga enligt hinduisk kosmologi – när huvudinnehållet av allt som inkluderats i den stora cykeln upprepas på ett eller annat sätt i enlighet med sentensen ”ytterligheterna möts”. Saker som i sig själv är abnorma kan således vara nödvändiga.

Från en mer individuell synvinkel, oundgänglighetens, bör man medge att vår tids andliga förvirring har nått den nivå att den skada som vissa personer åsamkas genom sin bekantskap med sanningarna samtidigt kompenseras av den behållning som andra får [av samma sanningar]. Termen esoterism har ofta missbrukats som täckmantel i syfte att dölja föreställningar som är lika oandliga som de är skadliga. Det som man känner till om esoteriska doktriner är ofta efterbildat och vanställt. För att inte nämna det faktum att de flesta nutida bedömare anser att de olika religiösa formerna är oförenliga till sina yttre former, vilket väckt misstro mot religionernas sanningsbudskap. Av den anledningen känner jag att det inte endast önskvärt utan också tvunget att ge en bild av först och främst vad sann esoterism är och inte är, och i andra hand beskriva vad alla andliga formers djupsinniga och tidlösa förenlighet består i.

Frithjof Schuon, The Transcendent Unity of Religions (p.33-34).