Untitled Document

Frithjof Schuon -Diktaren

Der Garten
Trädgården

Du är trädgården som bevarar min högsta fröjd,
där en fågel sjöng skönt för oss.
Och du är vägen som leder genom natten,
Ja, du är vindens eller ditt sidens prasslande.

Du är undret som jag med ens omfamnade;
skimrande skönhet, uppenbar i dunkla kläder.
Du skänker mig en doft som varar i tusen nätter.

Du blev tomhetens fullhet och smärta
och all den lust som reste min själ
så att den förgät sig själv i dårskap.

Jag kysste dig där, ditt liv – en sång,
omisskännligt evig som havens hav
och lik stormen som passerar genom bergen.

Du bist das Lied
Du är sången

Du är sången som framför min högsta fröjd,
och du är vägen som leder genom natten,
som fortsatte nynna under flera dystra månar
likt dina silversmyckens klirrande.

Ändock känner du inte till alla långa lidanden
ännu av kärlek, som fjärran omfamnade dig,
när döden kämpade med mitt hjärta,
och dina silversmycken brast i skratt.

Ich Will Dir Singen
Jag vill sjunga för dig

Jag vill sjunga för dig, vad jag tänkte om dig.
Ditt huvud skall slumra på mina knän
och min väg skall leda genom ditt hjärta,
och den tunga, djupa natten skall lyssna.
Ömt skall jag vagga dig tills den tidiga
lossande morgonen, då du vaknar
i min famn och diset lättar.
Och dina kisande ögon skall spörja,
undrande i sin febriga glans,
som om de önskade berätta om din kärlek.
Du är morgonen som övervann oss
med tusen rödheter, drucken och förskrämd,
och fångade oss likt vinet i extas.

Im Monde Schimmern
På månen skall det skimra

På månen skall det skimra av dina vita
skälvande skuldror, snövita likt jasmin.
Dina andetags brinnande glöd skall värma mig,
då vi strövar omkring tillsammans i fjärran.
I min famn skall du rodna underligt.
Ditt hår skall falla över min heta
drömmande hand där på din nacke.
Ditt hår skall falla likt mörkt vin
behagfullt över marmor, och likt mörka rosor,
ty i natten förenas dina läppar med vinden.
I vår kärleks ljuvliga skogsdunge
skall nattens hav föra dig med mig.

Das Meer
Havet

Jag är det vidsträckta havet. Du är innebörden.
Ty du är en ö. Min innersta önskan
är att likt högvattnet cirkulera dina stränder
då vita vågor lovprisande drar mot land.
Jag vill sjunga för dig av fruktan
att det plågar dig i drömmen. Över härlig skönhet
där springer min glädje. Jag vet inte längre vem jag är
eller vem du är. Jag vet blott att jag älskar.
Och du vet det likaså, att min glädje lyfter
från dig när min lyckan far
över dina breda välsignade stränder.
De klara vågorna breder ut sig kring dig,
de är mina benådande händer och träffar dig
ännu sakta likt en harpas strängar.

[Andra dikter av Frithjof Schuon]
Samtliga dikter är hämtade ur boken ”Road to the Heart” Poems
by Frithjof Schuon, 1995.

World Wisdom Books, Inc.